Vi gjorde vår första tågresa med tjejerna i jul. Och det var två mycket nöjda små damer på denna resa, och vi är alla lika glada att det gick så bra som det gick!!!
Spännande att titta ut genom fönstret...!!
Två fina.
Väl framme så stod som vanligt rutschkanan högt i kurs. I lagom färder till att börja med, till illavarslande utmaningar ju fler dagar som gick.
En glad liten lärka
Mitt hjärta smälter, när lilltjejan är på gott humör, då är hon riktigt själalycklig. När hon är ledsen eller arg.... ja, du fattar grejen.
Kan själv är tidens nya melodi, och jo, det går faktiskt att skala en clementin när man är två år. Även om man ibland blir ombedd "mamma, läppa mig".
Så kom då tomten med klappar. O fattade grejen med "tomp" som han heter i hennes värld, och sträckte ut händerna till alla klappar som dök upp, och gick även fram och sa "tack tack" en gång. Men att ge en kram, nä, där gick gränsen.
M satte sig lite bortvänd i Nils knä och pillade på de klappar hon fått.
O fick ett alldeles eget album, och hon visar här hur hon kavlar när hon bakar!
Och så fick de ju varsin docka. O nöjd och glad med sin, men M som ännu inte hamnat på bild med sin docka har den som sin allra stoltaste ägodel. Dockan är med i de flesta sammanhang, och hon tar väl hand om den.
Ikväll sa hon "tomten inte ta dockan". De små liven, tänk vad mycket som redan ryms i deras hjärnor.
Väl hemma i stan igen möttes vi av grymma mängder snö. Vi är ute och övar med pulkorna, om några dagar är det ju dags för Lindvallen, och då är vi glada att de kan tänka sig åka lite i dessa. Och jodå, i år funkar det. I fjol ville ju M inte alls åka, på sin höjd sitta i den om den var still. Men nu far de fram i lite små backar, och skrattar. Här dock ute på gården och leker av sig.
Foton som visas på denna sida får ej användas utan fotografens tillstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar