foton i mängder...

Här kommer så resterande vinterbilder. Nu är jag ikapp. Nästa vecka väntar Lindvallen, hoppas på lite möjligheter för kul fotografering då! :-)


Denna höst har våra barn verkligen invigts i många varianter på pyssel...



Söt i tofsar - också.



Fri för tolkning


Bagare som inger respekt.

Svårt att baka om man ogillar att bli kladdig...

Fokuserad fröken.

Russin var mer kul...

och ingen aktivitet utan bus... om än oskyldigt sådant...

Sötfia.

Som sagt, ingen aktivtet utan lite bus...

Kul med stooor kavel...

Vilken ska jag välja?

Luciatåget på förskolan arrangerades utomhus. Tjejerna var delaktiga, nöjda och allt därtill så länge tåget varade. Lite sämre tolerans efteråt när det vankades fika ute och glöggen spilldes över klänning och så vidare.

Själva var vi nöjda med både väder och arrangemang. Vilket jobb de gör, förskolelärarna, som lyckas få ihop ett luciatåg med sisådär 70 barn som blir till behållning för både barnen och alla oss föräldrar.

Traditionen pepparkakshus är återupptagen efter två år i träda. Om än att det i år gjordes med färdig mall från Ica... Tomtarna som flyttat in är så klart barnens egengjorda. De finaste tomtar som skådats, så klart :-)

Foton som visas på denna sida får ej användas utan fotografens tillstånd.

En jul som kom och gick

Länge sen sist här, en jul med allt därtill kom emellan. Nu hoppas jag dock kunna bild-blogga mig ikapp. Jag börjar med det sista, så har vi julen avklarad :-)

Vi gjorde vår första tågresa med tjejerna i jul. Och det var två mycket nöjda små damer på denna resa, och vi är alla lika glada att det gick så bra som det gick!!!


Spännande att titta ut genom fönstret...!!


Två fina.


Väl framme så stod som vanligt rutschkanan högt i kurs. I lagom färder till att börja med, till illavarslande utmaningar ju fler dagar som gick.


En glad liten lärka


Mitt hjärta smälter, när lilltjejan är på gott humör, då är hon riktigt själalycklig. När hon är ledsen eller arg.... ja, du fattar grejen.



Kan själv är tidens nya melodi, och jo, det går faktiskt att skala en clementin när man är två år. Även om man ibland blir ombedd "mamma, läppa mig".


Så kom då tomten med klappar. O fattade grejen med "tomp" som han heter i hennes värld, och sträckte ut händerna till alla klappar som dök upp, och gick även fram och sa "tack tack" en gång. Men att ge en kram, nä, där gick gränsen.
M satte sig lite bortvänd i Nils knä och pillade på de klappar hon fått.

O fick ett alldeles eget album, och hon visar här hur hon kavlar när hon bakar!

Och så fick de ju varsin docka. O nöjd och glad med sin, men M som ännu inte hamnat på bild med sin docka har den som sin allra stoltaste ägodel. Dockan är med i de flesta sammanhang, och hon tar väl hand om den.

Ikväll sa hon "tomten inte ta dockan". De små liven, tänk vad mycket som redan ryms i deras hjärnor.

Väl hemma i stan igen möttes vi av grymma mängder snö. Vi är ute och övar med pulkorna, om några dagar är det ju dags för Lindvallen, och då är vi glada att de kan tänka sig åka lite i dessa. Och jodå, i år funkar det. I fjol ville ju M inte alls åka, på sin höjd sitta i den om den var still. Men nu far de fram i lite små backar, och skrattar. Här dock ute på gården och leker av sig.

Foton som visas på denna sida får ej användas utan fotografens tillstånd.